My life would suck without you!
Jág är så sjukt trött på dina lögner. Varje gång du kommer med något nytt att säga känns det som luft. Förutom en sak, den tar jag verkligen in men jag tvivlar lika ofta på det som om jag inte ska lyssna, men dum som jag är, lyssnade jag på dig och trodde dig ännu en gång, och ja, jag gjorde fel. Långt där inne i mig visste jag att dina ord aldrig var "den talande sanningen" men klart man vill tro på dom, för varför skulle du ljuga för mig? ditt dotter? jag menar ingen föräldrer gör det? och jag vet att du inte gjorde all den här skiten med mening, du är inte sån, jag vet! men min ena halva säger "lita på henne" "min andra det är lögn" det kommer att hända igen. Jag ville verkliegn tro på de orden, ville det verkligen så sjukt mkt, men nej jag skulle inte gjort det för det skadar/skadade bara mig ännu en gång. Och nej säg inte förlåt, det spelar ingen roll längre, jag vet svaret nu. Tyvär:/ men det ända jag vill är ju att just DU ska vara lycklig, jag själv vad spela det för roll egentligen? sålänge mina närmaste är lyckliga. så bruka man väl säga då är jag lycklig? men om jag säger det ljuger jag både för dig, er och mig själv. Nej jag är inte lycklig jag trodde jag var, men det var en lögn, jag trodde allt hade en vändning att det skulle lösa sig att det verkligen var slut på riktigt, men nej det var det inte och jag vet inte när det kommer ta slut. Och jag vågar inte tro eller tänka på vad som kommer hända med dig, mig och oss senare, för feg för att se framåt och för feg för att önska, blir bara sårad om den inte instämmer med det jag önskar!
Jag vill inget annat än att det ska vara som innan, alltså familjen!
Jag trodde det aldrig och jag tror det fortfarnde inte, jag trodde allt hade en mening? men jag vet inte om jag tro det längre, våga man äns tro längre?
Jag vet inte hur många gånger jag har tvekat detta halvåret, på att om jag ska välja sida eller inte. Ska man äns behöva göra de? jag vet heller inte hur många gånger just DU och JAG har bråkat och sagt elaka saker till varandra, och jag vet att jag en gång sa, ja jag väljer jag tänker inte bo tsm med dig, jag tog väskan och slängde igen dörren........... Men du kom tillbaka med ett förlåt och aldrig mer. Då trodde jag det va över, att allt var bra. Men neeeeeeeeeej!
För cirka en månad sen sa du aldrig mer du kommer får slippa detta nu rebecca och det är sista gången du ska få höra MIG säga det! Jag tänkte vf skulle jag tro dig när du sgat detta 100 ggr förut, men denna gången var rösten annorluna och dina ögon var, jaaaa bara vatten och rött, vi höll om varandra och du lutade huvudet mot min axel och kröp en till mitt öra och sa "aldrig mer ska du få höra det igen" jag sa inget, utan bara höll om dig och höll hårt i ditt hår, som om du skulle försvinna. Det va jag som tröstade dig, det va jag som kom till dig fast det va du som sa aldrig mer, ? och det va jag osm cyklade till dig sent på kvällen för att du inte hade någon , men vad fick jag för det?:(
Jag trodde verkliegn att det va sista gången! jag trodde det va slut på riktigt att vi skulle börja om bara vi? som du sa? men sen få man höra på andra håll att det va lögn ännu en gång, blev jag förvånad? nej! blev jag besviken? nej! blev jag ledsen, ja, blev jag krossad? det våga jag inte svara på,
Vet inte vad jag ska säga längre, kommer jag någonsin kunna lita på dig, kommer du och jag någonsin komma så nära som innan? kommer detta äns funka? Alla är världa en andra chans, tycker jag, men du har haft säkert 10 om inte mer, men du är ju det mest underbaraste jag vet! Jag är ju inget utan dig.
Du är nog den person som
sårat mig mest:( förlåt, men du är nog den som fått mig att bli stark? och stå upp själv. livet är int en dans på rosor.
och hur det än är så tänker jag förlåta dig! Jag kanske gör fel ännu en gång men då få jag göra de. För riskerar inte kärleken mellan oss, och jag tänker inte förstöra den! Det vet jag att du inte heller vill.
Mamma jag älskar dig, och jag hade inte haft ett liv utan dig, som sagt "my life would suck without you"
Idag var det verkligen vårkänsla på stan till 100, solen sken och solbrillorna ja dom satt perfefkt, och fötterna dom hade ganska ont när jag kom hem.
